Globen

[Anders S]

Det är bara att glida in i hyllningskören. Han gjorde det igen. Sanslöst bra.
Insåg när vi klev in i Globen vilken enorm skillnad det är på konsertlokal jämfört med Debaser, och började bli lite orolig för hur det skulle bli. Men det visade sig ju vara helt obefogat. Känns som han la i en växel till i de tunga, hårda låtarna (vilket behövs i Globen) samtidigt som han smekte fram de lugna låtarna på ett sett som han inte gjorde på Debaser.

Höjdpunkter:
Watching The River Flow (blytung version, och jag kunde inte låta bli att garva åt inledningsraderna "What's the matter with me, I don't have much to say")
It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding) (ikväll igen, och ja, jag älskar låten, sången och det här bluesarret)
When The Deal Goes Down (tårögd, så underbart vackert sjungen)
Girl Of The North Country (färdig eller ofärdig, spelar ingen roll, jag är iaf helt färdig när låten är över)
Tangled Up In Blue (bättre version än på Debaser, eller också var det bara munspelet jag saknade då)
Nettie Moore (sjukt bra, var han än hittar den där rösten hoppas jag han aldrig ska tappa bort den igen)
A Hard Rain's A-Gonna Fall (ett fint återseende från gårdagen, och ett maffigt sådant)

Tycker nog att Summer Days och Like A Rolling Stone funkade bättre i Globen än på Debaser.

Sen blev det ju nån slags rusning under Like A Rolling Stone och jag kommer aldrig glömma den blinda killen som kom "framrusande" med sin vita käpp som han vevade takten med ett tag innan vakterna sa åt honom.
Han såg så nöjd ut när han dansade...

Ljussättningen!!! Visst var ljussättningen i vissa låtar läcker? Har aldrig tänkt Dylan och ljusshow tidigare, men det här var ju jätteläckert!

En annan sak som Globen och Debaser hade gemensamt var snygga avslut på låtarna. Kanske inte så viktigt, men likväl snyggt.

George måste också nämnas. Det ser så lätt ut när jan spelar, men han får det att låta sååå j..la bra att jag saknar ord. Bättre och mer lyhörd trummis var det länge sedan Dylan hade. Lite som Freddie fast på trummor, om ni förstår hur jag menar.


Tack för den här gången Bob, hoppas vi ses snart igen 

[Leif]

Var är jag? Har jag landat ännu?

Nettie Moore. Nettie Moore och sedan dö. Nettie Moore, Globen 28/4 2007.
Det kommer att stå i historieböckerna.

Gröndal? Är det där jag är? Ser ut som det men f-n tro´t…

Vilka två dagar! Vilka gigs! Att han skulle toppa Debaser trodde jag aldrig, men den mannen, den mannen...
Debaser vs Globen. Bra, bättre, bäst? Ja, jag yrade förvirrat om det där igår på efterköret.

Två skitbra spelningar, helt enkelt! Klubbspelningen innehöll andra starka upplevelser, givetvis.  Bara det där med guran...
Men Globen, Globen, herregud, vad hände där?

Ni har redan skrivit det mesta, vad kan jag tillägga mer än att instämma i lovorden. (Ni som inte är lika lyriska: That´s allright, 
We just saw it from a different point of view…)

Det var sången, det var intensiteten och närvaron, det var känslan. Det var Performing artist all over again.

Det var ju Nettie Moore, ojojojojojojoj. Och det var Hard Rain igen, nailad för vilken gång i ordningen. Det är stort. When the Deal smög fram så ljuvligt. Girl of the North Country, ahh. Tangled dansade än en gång. Rollin & Tumblin kicked ass. It´s alrigh ma, så enormt läckert tung. Ja och det fanns så mycket, mycket mer att njuta av och glädjas åt.

Efter konserten tittade jag på Jörgen, inte många ord sa vi, bara log av lycka. Mötte Tobias på vägen ut, en lycklig Tobias, inte många ord, smälta intrycken.

Jag tog mig ensam till Clarion, behövde en stund med mig själv. Kände också som Tobias skrev, den här sköna, glada, lyckliga stämningen bland alla människor på väg ut.

Thank you Bob! God bless you!

Och tack alla ni andra här som jag mött och sett och läst.

Nu Göteborg…

[Elston]

Tack för dina ord, Leif.
Det är alldeles omöjligt att sätta ord på sånt här, egentligen. Som jag själv är innerligen medveten om. Och som Cypher Pipe påpekade, för vad som nu känns som en evighet sedan.

Jag har läst vad ni har skrivit här. Jag har pratat i telefon med ett par vänner som såg en eller två av de senaste dagarnas konserter. Jag har, samtidigt som jag måstat ägna mig åt arbete och en del annat, bearbetat mina upplevelser. Njutit av minnena. Försökt, trots allt, sätta ord på mina känslor. Lyssnat på andra som försökt detsamma.
Man vill ju så gärna komma med några snitsiga meningar som ska sammanfatta det man upplevt.

Det går inte.

Och det behöver det heller inte göra.

Vi tar lite i taget.

En konsert varar i kanske en timme och fyrtiofem minuter. Kanske mer eller mindre. Men den lever kvar inom oss för alltid. Varje konsert gör ett avtryck inuti oss som oåterkalleligen förändrar oss. Liksom givetvis är fallet med alla starka och viktiga upplevelser. Dylan på Debaser/Globen är inget undantag.

Jag kan säkert utveckla, eller inveckla, det resonemanget ytterligare. Men efter ett par nätter då sömn inte haft högsta prioritet så vill jag ändå få en och annan timme i bingen inatt.
Innan man vet ordet av så jagas man väl upp i ottan för att sätta sig på ett X2000-tåg till Göteborg      

[psignell]

Jag hade aldrig gissat att era reaktioner skulle låta såhär.
Men så har jag också spenderat senaste tiden, konsertlös, i Gbg.
Nervigt fram till Spelningen på söndag blir det nu.
Farligt det där med förväntan. Knappt man tror era ord.
Det här måste man ju höra, om än i efterhand.

Det är märkligt hur Dylan aldrig aldrig upphör att förbluffa oss.
Så är vi för alltid fast i vår vanvettiga kärlek.

Kan bara säga: välkomna till Göteborg! Vi ses!

Peter S
Gbg

[morsan]

kommer att få kurera min musarm till nästa århundrade

inre organ i oordning även

(världens bästa farfar    )

härärkortslutning

kan det va så här?

bra

[Swamprat]

Ljuvt att läsa Leifs ord om Nettie Moore.
Själv kan jag inte klä min upplevelse i ord på det viset.....förstummad sitter jag fortfarande som en fågelholk med öppen mun och försöker förstå.
Jag har inte haft några religiösa upplevelser tidigare, antar att Nettie Moore Globen 2007 var min första.
Det var fulländad magi och vackrare än så kan det omöjligen bli.
Min största konsertstund utan någon som helst konkurrens.
God bless that man.

[Hibbitt]

Oj vad det hyllas!
Är det bara jag som tyckte att det som vanligt var underbart att se och höra Bob Dylan men inte tyckte det var bättre än säg Lollipop 96 eller Globen 98 eller Trädgårdsföreningen 01?
Som ju var fantastiska spelningar.
Tyckte inte han sjöng märkbart bättre. Klart mindre up- och downsinging. Dvs ett jämnare growl. Vilket inte nödvändigtvis låter intressantare. Inte dåligt alls förstås - Bob är alltid intressant att lysssna till numera - men inte klart bättre.
Gitarr på fem låtar! Höjdpunkten. Att se honom stå där och knäa och svaja igen! Och höra dessa underbara aviga riff och licks och melodiinpass! Bandet lät så levande plötsligt. Lycklig var man här!
Orgeln överdoseras man på efter ett tag. Gick hem och såg Amazon juli -05 sedan och kom på att de kubistiska pianoattackerna är att föredra framför tivoliinpassen. I längden.
Men helt ok. Honest With Me lät bättre än någonsin vilket inte säger mycket. Men lite bättre med några lite lugnare passager för att få lite dynamik i den och så ett slutdrag som nästan svängde åt Summer Days-håll.
Summer days gick inte loss som man är van vid - sämre än väntad.
Fantastisk Girl From the North Country i det nya arret.
Nettie Moore en höjdpunkt - lät som på plattan.
Watching the River Flow - bra version.
Cat's in the Well - jodå. Snygg öppning.
It's alright Ma - inte mitt arr alls...
TUIB - alltid kul att höra - helt ok version.
LARS - så onödig och uttjatad.
Watchtower - tja.
Då väntar vi bara på akustisk gitarr!
Bandet sköter sig. Rytmsektionen och Bob alltid intressanta. Donnie Herron är viktig och användbar på allt men är i mina öron inte en Bucky Baxter. Det två gitaristerna är de opersonligaste som passerat genom ett NET-band.
Ris och ros och med detta sagt längtar jag oerhört efter att se honom igen. Oslo! Göteborg! Och här sitter man i Stockholm...

[Fabian]

Håller helt med Hibbitt. En bra Dylan-konsert, med allt det för med sig. Men inte knäckande.
Inte för att jag ifrågasätter er som är det (knäckta, alltså), det är bara att gratulera - you are right from your side, I am right from mine.
Nettie Moore fick han mig faktiskt att börja gilla (har aldrig tagit till mig den riktigt) - Dylan när han är som bäst.
A Hard Rain´s A-Gonna Fall och Tangled Up In Blue mycket bra.
Sen en del som är ok, enkom för att att det är Dylan som står där.
Och en del som inte är ok, fastän det är Dylan som står där.
Fick just frågan av en kollega vad jag hoppas som mest på på en Dylan-konsert, och svarade att jag hoppas som mest att han ska spela en bra låt, och dras in i den, och sjunga den med inlevelse - inte som ett (visserligen väl inövat och kompetent) jobb han måste göra. Som I Want You i Göteborg 2001, för att nämna ett exempel. Det närmade sig med Nettie Moore i onsdags, tycker jag.

 

[Hjorten]

Ramlade idag över följande fina video från Globen (ursäkta om detta är gamla nyheter, har dock inte hittat nåt om detta clip här): http://www.sendspace.com/file/5pi8bj
Hoppas den funkar ännu!

Örjan

[Bluesman]

Liten varning - mitt antivirusprogram sparkar bakut för en trojan (som inte går att rensa!) när man laddat sendspace-sidan och fått upp den satans pop-upen...så be careful boys & girls.

JS/Downloader-AUD - en trojan som älskar att slöa ner Windowsburkar, men tydligen bara drabbar folk som inte har senaste uppdateringen (version 9) av JRE Runtime-grejorna (Java).

Jaja...suck. Förbannade script- och virushuliganer. Sen funkar det inte att glo på klippet heller - inte tillgängligt. *morrar*

/R

[Hjorten]

Liten varning - mitt antivirusprogram sparkar bakut för en trojan (som inte går att rensa!) när man laddat sendspace-sidan och fått upp den satans pop-upen...så be careful boys & girls.

/R

OK, sorry! Inga sådana varningar på min dator dock trots  rigoröst (hoppas jag) virusprogram och brandvägg och Gud vet vad.

Örjan

[Hjorten]

Liten varning - mitt antivirusprogram sparkar bakut för en trojan (som inte går att rensa!) när man laddat sendspace-sidan och fått upp den satans pop-upen...så be careful boys & girls.

/R

OK, sorry! Inga sådana varningar på min dator dock trots  rigoröst (hoppas jag) virusprogram och brandvägg och Gud vet vad.

Örjan

Har scannat min dator. Inga hot enligt mitt virusprogram (SymantecAntiVirus) så jag vete fan...

Örjan

[MattiasH]

För mig var "Hard rain" en alldeles otrolig upplevelse i globen. En sån där version som fick mig att åter bli påmind om varför jag aldrig kan släppa denna man: hur han tycks stå i förbindelse med en annan dimension och allt bara flödar genom honom. Otroligt! Och så bra han sjöng, under hela konserten.

[Anders S]

Här finns It's Alright, Ma (I'm Only Bleeding) i videoformat:

http://rs47.rapidshare.com/files/23408826/ITS_ALL.wmv

Det är ljudet från denna som nu seedas på dime, och resten kommer tydligen läggas upp så småningom. 

Ett par bilder




Verkar vara filmat från läktaren, långt ner.

Vad glad jag är att vi fick platser i mitten på rad sju.

Stort Tack Elston 

[band-dog]

Efter konserten undrar jag som lekman inom Dylanderiet - varför sket han helt i sina egna melodier under konserten? Jag vet också var grundtonen ligger och var oktaver, kvartar och kvinter till denna ton håller hus, men varför fick nästan alla låtar samma utformning? Sången lät som uppsjungningsövning nästan hela tiden, texten hörde man inte och jag som faktiskt sjunger mycket Dylan i vårt band höll till och med på att missa de sånger jag SJÄLV brukar framföra. Litet sjukt.
Nettie stack ut, musikerna var habila och Bob var förhållandevis yster, inspirerad och spelade orgel, vilket var kul. Men hallå - finns det verkligen anledning till denna eufori utanför en väldigt begränsad skara (sekt?) av folk som kan varenda låt han skrivit på sina fem fingrar? Jag känner mig mest trött.