Plattor med atmosfär...

[MattiasH]

Läser just nu Lundells senaste bok Frukost på en främmande planet. Där lyssnar han bl a på Exile On Main Street med Rolling Stones och slås (återigen) av vilken atmosfär det är på den plattan, precis som han tycker sig höra atmosfär på Blonde on Blonde och Tonight´s the Night med Neil Young. Att BoB har atmosfär har jag upptäckt, men att Tonight´s the night oxå har det är något jag inte riktigt tänkt på förr. Men Ulf har ju rätt. Den har ju atmosfär. Vad jag vill komma till: Hur kunde det bli atmosfär på den plattan, när den består av låtar från olika studiotillfällen blandat med livespår?

Hur kan man känna att en platta har atmosfär? Går det att mäta? Finns det fler bra exempel på plattor med en typisk atmosfär?

Lätta frågor.  

[judas]

tror att det är väldigt personligt om man uppfattar en platta som "atmosfärisk" eller inte, alltså hur man definerar det i musiksammanhang. jag tycker tilleempel inte att blonde on blonde är ett så himla bra eempel även om ag kan förstå vad ni tänker på. kommer tyvärr inte på något bra exempel just nu...

[judas]

som ni ser är inte mitt tangentbord riktigt i form

bara så ni inte tror något annat

[Hynekism]

Intressant fråga. det är (naturligtvis) högst personligt, men handlar väl om att fånga en viss (tids)bild av en artist. Låtarna behöver inte nödvändigtvis vara inspelade samtidigt för att spegla något, en period eller dyl. Tonights The Night är ett pra exempel på att spegla en sida av Neil. Det är min favorit med Neil Young och jag tror att det handlar mycket om att skivan som helhet speglar en helt annan sida av NY än man ofta hör eller (som när jag upptäckte skivan) uppfattar som schablonen av Young. När det gäller BoB så fångar skivan i mitt tycke mer en artist på en väldigt speciell sorts artistisk "peak", vad man än tycker om skivan i övrigt. Det är - som bob mycket riktigt påpekat - något i soundet som skär likadant vare sig det gäller I Want You, Pledging My Time eller Sad Eyed Lady.
Jag försöker komma på någon samtida skiva som har den där speciall känslan, men får bara jamaicaversionen av Bob Marleys Catch a fire i huvudet. Knappast särskitl samtida men en platta som sumemrar Bob II på härsan och tvärsan och dokumenterar en väldigt speciell tid i en av de största artisternas karriär.
Det är väl så att backspegeln är ett (alltför) vanligt vapen när man skall säga att skivor har atmosfär. Det är först då man kan skära ut en skiva som en bit missfärgad tårta ur artistens karriär i övrigt och peka på skillnaden. Annars kan man naturligtvis bara skära ut tårtbiten ändå och hävda dess unikum och specialitet, en alltför vanlig sport hos våra kulturjournalister.
Fast det finns en skiva- en av mina favoritskivor någosin - som har en alldeles speciell atmosför och ett urbant sound som var omisskännligt redan när den släpptes. Suedes Dog Man Star. Vilken platta det är. Var det någon mer än jag som saknade dem i gårdagens dokumentär "Live Forever" (liam alltså....."androgyn?")? Och Jarvis, mannen som står bakom en annan väldigt speciell skiva med ett särskilt sound - This Is Hardcore - var bäst som vanligt.  Gud, de körde soundtracket till mina sena tonår i fastforward och man hann knappt blink fram en tår. Men snacka om atmosfär....
Ps Time Out Of Mind har faktiskt en speciell atmosfär, vilket beror delvis på vad jag upplever som skivans cirkulära känsla. Något som säkert passar in på många andra skivor.  

[mb650918]

Håller med, Dog Man Star är en mkt bra platta. Väldigt underskattad och för jämförd med debuten. Tydligen ångrar sig herr Butler numera över sitt avhopp. Bråk med producenten låg visst bakom. Hans solodebut är en alldeles strålande platta.

Och hur man kan hoppa över Suede i dok. är också för mig en gåta. Man måste helt enkelt ha fått hjärnsläpp!?
Jag minns när de första singlarna och debuten kom i samma veva som Oasis första, vilka plattor! Att jämföra Oasis med pinsamma Blur var ju ett stort skämt egentligen. Butler/Anderson v/s Gallagher borde väl ha varit vettigare. (Sen kan man ju bara undra vad det har blivit av Damon Albarn? Snacka om att symbolisera ett pop-vacum!)

Den androgyna frågan kommer att bli en klassiker   men jag tycker nog att covergrabbarna i soffan fick kvällens alternativa nobelpris.
 

[Tobias]

Håller med, Dog Man Star är en mkt bra platta. Väldigt underskattad och för jämförd med debuten. Tydligen ångrar sig herr Butler numera över sitt avhopp. Bråk med producenten låg visst bakom. Hans solodebut är en alldeles strålande platta.

Och hur man kan hoppa över Suede i dok. är också för mig en gåta. Man måste helt enkelt ha fått hjärnsläpp!?
Jag minns när de första singlarna och debuten kom i samma veva som Oasis första, vilka plattor! Att jämföra Oasis med pinsamma Blur var ju ett stort skämt egentligen. Butler/Anderson v/s Gallagher borde väl ha varit vettigare. (Sen kan man ju bara undra vad det har blivit av Damon Albarn? Snacka om att symbolisera ett pop-vacum!)

Den androgyna frågan kommer att bli en klassiker  men jag tycker nog att covergrabbarna i soffan fick kvällens alternativa nobelpris.

Blur pinsamma i jämförelse med Oasis, dessa gnälliga, jobbiga och hopplöst överskattade Beatles-wannabes? Skämtar du aprilo, eller?    

[Hynekism]

Håller med, Dog Man Star är en mkt bra platta. Väldigt underskattad och för jämförd med debuten. Tydligen ångrar sig herr Butler numera över sitt avhopp. Bråk med producenten låg visst bakom. Hans solodebut är en alldeles strålande platta.

Och hur man kan hoppa över Suede i dok. är också för mig en gåta. Man måste helt enkelt ha fått hjärnsläpp!?
Jag minns när de första singlarna och debuten kom i samma veva som Oasis första, vilka plattor! Att jämföra Oasis med pinsamma Blur var ju ett stort skämt egentligen. Butler/Anderson v/s Gallagher borde väl ha varit vettigare. (Sen kan man ju bara undra vad det har blivit av Damon Albarn? Snacka om att symbolisera ett pop-vacum!)

Den androgyna frågan kommer att bli en klassiker   men jag tycker nog att covergrabbarna i soffan fick kvällens alternativa nobelpris.

damon spelar mycket med musiker från mali, har just gett ut en limiterad vinylep och driver etiketten Honest Jon som just har gett ut en grymt bra samling med sångerskan Candi Staton (som Björn fick prov på igår). Graham har precis gett ut en fin singel. Ett bra band var de Blur. Oasis med, men på ett helt annat vis.
Men Suede och Pulp var bäst. Har hört att Brett inte ville vara med i dokumentären.
Kolla in The Veils . Band från Nya Zeeland. Sångaren son till XTC-sångaren. Producerade av Butler. Mycket Suede, en del Coldplay och en gnutta Laakso.

[mb650918]

Håller med, Dog Man Star är en mkt bra platta. Väldigt underskattad och för jämförd med debuten. Tydligen ångrar sig herr Butler numera över sitt avhopp. Bråk med producenten låg visst bakom. Hans solodebut är en alldeles strålande platta.

Och hur man kan hoppa över Suede i dok. är också för mig en gåta. Man måste helt enkelt ha fått hjärnsläpp!?
Jag minns när de första singlarna och debuten kom i samma veva som Oasis första, vilka plattor! Att jämföra Oasis med pinsamma Blur var ju ett stort skämt egentligen. Butler/Anderson v/s Gallagher borde väl ha varit vettigare. (Sen kan man ju bara undra vad det har blivit av Damon Albarn? Snacka om att symbolisera ett pop-vacum!)

Den androgyna frågan kommer att bli en klassiker  men jag tycker nog att covergrabbarna i soffan fick kvällens alternativa nobelpris.

Blur pinsamma i jämförelse med Oasis, dessa gnälliga, jobbiga och hopplöst överskattade Beatles-wannabes? Skämtar du aprilo, eller?  

"Defenitely Maybe" är 90-talets bästa rockplatta, så enkelt är det.
Fläska på Rock´n´roll Star med bra volym och låt dig bli förförd! Inte ett dåligt spår. "Columbia" är ruggigt bra live!
"Live Forever" är sedan decenniets bästa singel. Easy as that! :cheer:

När det gäller deras Beatlesinfluenser så är de nog inte ensamma, men jag kan hålla med om att de blir pinsamma ibland, dock ej på debuten. Men gnälliga?

När det gäller Blur så...nej, det är inte min påse riktigt. Det blir lite svårt att ta seriöst tycker jag.

Annat jag saknade i dokumentären var när en berusad Jarvis hoppade upp på scenen när Michael Jackson uppträdde på The Brits nån gång i mitten av decenniet.

[Hynekism]

Jarvis är underbar. Jag la på Hardcore efetr programmet och bara njöt. De plockade upp tidsandan mycket väl. Och så gick ju bandet åt helvete också. Men det var väl vad tidsandan gick ut på....

[mb650918]

När vi ändå är inne på tidsandor som dragit sitt sista andetag så kan jag rekommendera den nya versionen av The Clash Rude Boy på DVD.
En mkt trevlig utgåva för oss älskare av klassisk rock´n´roll med ett av rockhistoriens bästa band. Snygga var de också...som fan!

Som bonusmaterial finns en livekonsert från Munchen ´77 och outtakes från filmen, bla en riktig publikröjare av White Riot. Intressanta intervjuer också.

Och vilken filmkvalitet! Ett bra supplement till Westway To The World  

Finns det några Clashfans där ute i Dylankosmos?

[Tobias]

Finns det några Clashfans där ute i Dylankosmos?

Självfallet. Det är svårt att inte gilla The Clash, även om jag tycker att det finns en handfull bättre kandidater till titeln "rockhistoriens bästa band" (bl a Stones och Velvet). Under den korta tid de verkade var de dock outstanding (även om jag inte tänker på allra sista plattan "Cut the Crap" med någon större glädje).

[MattiasH]

Radiohead´s "OK Computer" är väl ett exempel på platta med atmosfär från senare år. Jag gillade den först efter tre genomlyssningar, ett återkommande mönster för mig när det gäller plattor med atmosfär.  

[judas]

så mycket ord ni ger ifrån er....orkar inte läsa hälften!!  :sleep:

[mb650918]

Finns det några Clashfans där ute i Dylankosmos?

Självfallet. Det är svårt att inte gilla The Clash, även om jag tycker att det finns en handfull bättre kandidater till titeln "rockhistoriens bästa band" (bl a Stones och Velvet). Under den korta tid de verkade var de dock outstanding (även om jag inte tänker på allra sista plattan "Cut the Crap" med någon större glädje).

Ett av rockhistoriens bästa.

Cut the crap vägrar jag ens ta med tång i.

[Hibbitt]

Håller med, Dog Man Star är en mkt bra platta. Väldigt underskattad och för jämförd med debuten. Tydligen ångrar sig herr Butler numera över sitt avhopp. Bråk med producenten låg visst bakom. Hans solodebut är en alldeles strålande platta.

Och hur man kan hoppa över Suede i dok. är också för mig en gåta. Man måste helt enkelt ha fått hjärnsläpp!?
Jag minns när de första singlarna och debuten kom i samma veva som Oasis första, vilka plattor! Att jämföra Oasis med pinsamma Blur var ju ett stort skämt egentligen. Butler/Anderson v/s Gallagher borde väl ha varit vettigare. (Sen kan man ju bara undra vad det har blivit av Damon Albarn? Snacka om att symbolisera ett pop-vacum!)

Den androgyna frågan kommer att bli en klassiker  men jag tycker nog att covergrabbarna i soffan fick kvällens alternativa nobelpris.

damon spelar mycket med musiker från mali, har just gett ut en limiterad vinylep och driver etiketten Honest Jon som just har gett ut en grymt bra samling med sångerskan Candi Staton (som Björn fick prov på igår). Graham har precis gett ut en fin singel. Ett bra band var de Blur. Oasis med, men på ett helt annat vis.
Men Suede och Pulp var bäst. Har hört att Brett inte ville vara med i dokumentären.
Kolla in The Veils . Band från Nya Zeeland. Sångaren son till XTC-sångaren. Producerade av Butler. Mycket Suede, en del Coldplay och en gnutta Laakso.

Varning: Det har inte skrivits nya inlägg i detta ämne på 120 dagar.
Om du inte är säker på att du faktiskt vill svara i det här ämnet, så bör du överväga att istället starta ett nytt ämne.
 
...och på tal om Blur släpptes bomben idag att de återuppfinns och gör en konsert i London i juli. Kaaan bli fler gigs. Kaaan bli ny skiva.
(Och på tal om den redan då offtopicade debatten var det förstås Blur och Pulp som var de bra banden.)