Hard Rain-versionen gjorde mig mest irriterad över att vare sig Sigvardsson eller Wiehe bemödat sig att lära sig texten, och trots att den fanns på skärmar för säkerhets skull så blev det fel, fel, fel.
Så skulle man aldrig kunna behandla någon annan poet. Hur skulle det se ut om man åkte ut och reciterade Tranströmer, men bytte ut orden lite här och där, och mumlade lite om det stod helt stilla?
Visst - Bob fumlar ju på själv ganska friskt, men det är ju en helt annan sak.
Per